Tiden går fort
Igår blev lille D 6 månader gammal. Igår var det 6 månader sedan jag vaknade upp och hade en konstig känsla i magen. En känsla att något i magen inte stämde. Vi bestämde oss för att åka in och när vi var på väg in till förlossningen förstod jag att även denna bebis skulle komma alldeles för tidigt. Jag minns rädslan över att något skulle gå fel. Att han inte skulle orka och alla skador som kan ske i samband med en för tidig förlossning. Jag mindes mardrömmen med T och hans första tid på intensiven och neonatalen. Hur hemskt det var. Jag ville inte gå igenom det igen. Men jag hade inget val. D skulle komma nu, hela 8 veckor för tidigt. Min kropp klarade inte av mer, den gav vika och kunde inte skydda honom längre. 8 veckor för tidigt! Det är mycket fel som kan ske. Jag var livrädd! Säkert M med.
Det är svårt att föreställa sig att det redan gått 6 månader sedan dess. Känslorna sitter nämligen i som att det var igår. Tiden går verkligen fort. Men mycket har hänt med D på denna korta tid. Från att ha varit en liten prematurplutt på 46 cm som vägde 2375 gram och som bara sov och fick mat via sond. Så är han idag en stor kille på 71 cm och drygt 10 kg som är världens lille charmtroll. Han är så nöjd och glad och supersocial. Han skrattar och ler åt alla. Enda gången D blir missnöjd är ifall han är hungrig. Han vaknar till och med upp på morgonen med ett leende på läpparna. Helt underbart! Glad i mat är han också så matsonden blev han av med rätt så snabbt och äter numera både ersättning, välling, gröt och massa smakportioner. Han har verkligen utvecklats ordentligt. Han kan sitta med stöd, greppa leksaker, han pratar och vill gärna stå upp när man håller i honom. Det är häftigt att se.
Från att vi hade en ovis tid över vad som komma skall har vi nu en ljus framtid. Livet är skört men helt fantastiskt. Det gäller bara att komma ihåg att njuta!
Första dagen i livet på intensiven
Äntligen hemma efter neonataltiden
Första tiden hemma
Första tiden hemma
Idag
//Milla
Det är svårt att föreställa sig att det redan gått 6 månader sedan dess. Känslorna sitter nämligen i som att det var igår. Tiden går verkligen fort. Men mycket har hänt med D på denna korta tid. Från att ha varit en liten prematurplutt på 46 cm som vägde 2375 gram och som bara sov och fick mat via sond. Så är han idag en stor kille på 71 cm och drygt 10 kg som är världens lille charmtroll. Han är så nöjd och glad och supersocial. Han skrattar och ler åt alla. Enda gången D blir missnöjd är ifall han är hungrig. Han vaknar till och med upp på morgonen med ett leende på läpparna. Helt underbart! Glad i mat är han också så matsonden blev han av med rätt så snabbt och äter numera både ersättning, välling, gröt och massa smakportioner. Han har verkligen utvecklats ordentligt. Han kan sitta med stöd, greppa leksaker, han pratar och vill gärna stå upp när man håller i honom. Det är häftigt att se.
Från att vi hade en ovis tid över vad som komma skall har vi nu en ljus framtid. Livet är skört men helt fantastiskt. Det gäller bara att komma ihåg att njuta!
Första dagen i livet på intensiven
Äntligen hemma efter neonataltiden
Första tiden hemma
Första tiden hemma
Idag
//Milla
Kommentarer
Trackback
